Vilka dagar. Det började i söndags, i tidig morgon med avvinkning medelst vit näsduk i hallen av mor. Far skjutsade mig till Stockholm och gav mig därmed ytterligare någon timme i sällskap. Efter adjö och lovord om hård march och okrökt rygg satte jag mig på tåget mot Hässleholm. I Hässleholm bytte jag sedan till buss till Lund och därefter ytterligare en tågresa följt av buss tills jag tillslut var framme i Smygehuk.
Dagen därpå kom första etappen och det som förvånade mig mest var hur tung ryggsäcken var (dum som jag är har jag inte tränat alls med den säcken). Aja, jag körde vidare och vädret hade uppehåll från regn vilket gjorde morgonen till en behaglig tur men med mycket tittande på kartan. Sedermera lyckades jag komma fram till en väg som var större än planerat = jag fick vända. När jag kommit till Lund som var mitt planerade lunch-ställe så hade jag redan åkt 64 km. Ingen skön känsla då jag visste att jag hade 45 km kvar till vandrarhemmet. Ut från Lund fick jag draghjälp av två starka guttar (Viktor och Andreas) där tempot kanske blev lite väl högt med tanke på distansen som skulle tillryggaläggas av totalt under dagen. Men men, det var i alla fall kul med sällskap. De avvek sedan, ungefär 2 mil från Lund. Vandrarhemmet som var Klåveröds vandrarhem och café låg bevisligen på en "höjd" vilket gjorde att jag fick närmast ta fram klättermjölet och friklättra sista biten som bjöd på närmare 100 höm de sista 4 km. Sliten på gränsen till slutkörd och tankar om att ge upp redan efter första dagen slängde jag i mig hälften av den frukost vandrarhemmet så vänligt lagt fram till mig till morgonen därpå (då ingen matbutik eller restaurang fanns att hitta på mils avstånd) och somnade sedan med snurrande huvud.
Kroppen kändes konstigt nog relativt bra efter de 11 milen som gjorts dagen innan och jag ställde mig på skidorna morgonen därpå för att bege mig till Strömsnäsbruk som var nästa mål.
Om vi snabbspolar lite så har dagarna sedan dess sett annorlunda ut och varit betydligt behagligare än skräcken från den första etappen. I skrivande stund ligger jag i sängen på STF Ödeshög och blickar ömsom ut genom fönstret och på mobilen. Imorgon skall jag möta brorsan i Motala och får följe ändå till Norberg vilket känns fantastiskt bra. Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar