DAG 29: Slutetappen

Snipp snapp snut...

Ja då var denna saga slut. I skrivande stund sitter jag på bussen från Kilpisjärvi till Karesuvanto där jag sover i natt för att imorgon ta buss till Kiruna och därifrån nattåget hem.

Revelj 04:15. Efter nedpackning av diverse artiklar för en kortare fjälltur i min annars tomma ryggsäck satte jag 05:00 finsk tid av mot Sveriges nordligaste punkt. Då inte ett löpsteg tagits på 1 månad och dessförinnan varit oerhört sparsam med löpträningen pga skador så gick benen lite segt. Kan bero på monstret till etapp jag besteg igår och mindre sömn. Vandringsleden mot Treriksröset är väl utmärkt med orange-målade pinnar och är till en början en ganska stigande historia. Jag joggade lätt och varvade med rask gång i brantare och steniga partier. Efter någon kilometer kommer man upp på fjället vilket var en fin känsla. Renflockar, härlig luft och i det här fallet ganska bra löpförhållanden. Efter att etappens högsta punkt var nådd blev stigen både stenigare och blötare vilket gjorde det svårt att springa. När nästan alla höjdmeter man tagit uppåt var tagna nedåt möttes jag av ett staket, gränsen till Norge. Nu var det nära och snart var jag framme. Då sken solen upp och jag satte handen på punkten där Sverige, Finland och Norge möts, Sveriges nordligaste punkt och alltså mitt slutmål för denna resa. Jag begrundade omgivningarna som var helt fantastiska och speciellt dramatiska åt Norges håll. Efter att filosoferat, fikat, bytt strumpor, fått samtal från mor och förevigat ögonblicket ett tag så begav jag mig tillbaka. Skorna som var löparskor modell tunnare hade redan långt innan jag nått treriksröset blivit blöta. Det gjorde dock inte så mycket. 622 höm och 3h 20 min effektiv tid senare var jag tillbaka i Kilpis. Oj vad jobbigt det var! Krampkänning och lår stumma som trästockar. 

Jaha nu var det här äventyret över. Det ska bli skönt att vakna upp imorgon och inte behöva ge sig ut. Kanske kommer det kännas konstigt, kanske kommer jag sakna det? I vilket fall är jag nu i alla fall mycket nöjd över att ensam ha tagit mig från Sveriges ytterpunkter på 29 dagar. Att ha åkt ca 8 mil per dag i 28 dagar i sträck utan vila är något jag kommer kunna känna mig stolt över.

Vart i ligger svårigheterna att göra det här jag nu bara för några timmar sedan klarat av? Den fysiska utmaningen är förmodligen grunden. Men återigen så har nog den mentala utmaningen, i alla fall mest frekvent i resans inledning, varit lika tuff. Att inte veta vad som ska hända om 2 h eller om 10 dagar. Sen tillkommer utmaningen att alltid tacklas med alla problem själv. Visst kan man få stöd men du ska ändå göra det själv, alla timmar på vägen, det finns något oförlåtande i det, och en rejäl utmanining. Jag är annars en person som har oerhört lätt för att vara ensam och är därtill disciplinerad och jag har tidigare fått många bevis på att jag inte viker mig. Men alla har ju en gräns och jag var nog närmare min än vad jag någonsin kommit tidigare och kanske någonsin kommer komma.

DAG 28: Resans längsta etapp

Fokuserat och med nästan cermoniell dignitet förberedde jag mig imorse för min sista etapp på rullskidor och även resans längsta etapp. Prognosen så regn, hela dagen.

Jag startade med planen att ta det lugnt och inte tänka så mycket. Efter att ha åkt in på väg 959 - vilket är Sveriges förmodligen kortaste väg - och därmed korsat gränsen till Finland gick jag på E8:an norrut. Regnet slutade ungefär när jag åkt halvvägs. Det tackade jag för och behövde endast utså mindre regnpartier resterande delen av vägen.

Skyltarna mot Kilpisjärvi visar avstånd med 10 km mellanrum vilket fick det att lite kännas som att åka ex vasaloppet. Med ca 15 km kvar kom en rejäl uppförsbacke som jag - då jag kände mig pigg - stakade frenetiskt uppför. Fick fina hälsningar från endel bilar uppför vägen. När det planat ut skedde det jag hade anat, nämligen att nu skulle det gå nerför. En skylt varnade för brant nedförsbacke så jag tog det säkra alternativet och gick ner. Inte värt att riskera livet såhär sista dagen, tänkte jag.

Handlade lite i Kilpis och fortsatte sen de ca 5km till mitt boende. Skönt att komma fram och inse att jag var färdig med rullskidåkningen och "endast" hade en 24 km löptur framför mig imorgon. Klockan stannade på 109 km. Ett värdigt avslut på mina rullskidetapper. Går upp i ottan imorgon för att springa till Treriksröset och därmed fullborda mitt äventyr!

DAG 25: Isande kallt

DAG 25: Gällivare - Svappavaara
F*n va tur jag har haft med vägarbeten. Ännu en gång så kollade jag på vägverkets hemsida och där stod att det skulle vara vägarbete ca 10 km av den sträcka jag skulle åka. Inget jag märkte av, förmodligen har de inte börjat ännu. Det tackar vi för!

Dagens tur blev ändå lite av en prövning. 3 grader och nordlig vind (dvs motvind i mitt fall och kall) gjorde att i princip alla de kläder jag hade med mig fick åka på. Jag kan inte riktigt bestämma mig om motvind eller regn är värst. Regn kan vara ok om det samtidigt är varmt. Motvind är vad det är. Idag gjorde den alltså förutom att sakta mitt tempo (eller snarare fick mig att slita mer för att hålla ungefär det jag brukar) också ett tillskott till kylan.

Jag har även gjort en iaktagalse. Den att from ungefär Kåbdalis så har spetsarna slitits mer än vanligt. Det har tidigare gått bra att åka 3h utan att slipa (även om jag gör det oftare än så) men nu behöver jag slipa efter ca 1.5 h. Min teori är att asfalten är hårdare, kanske är tjälen inte borta än så här högt upp?

Stannade i Lappesuando och åt. Bra mat!

Blev omkörd av tysken på cykel idag igen. Kul! Vi beklagade oss över vädret ett tag. Jag tror han är bättre rustad än jag av vad jag kunde se. Tyckte mig se handskar och stövlar i neopren. Smart.

Imorgon far jag till Lannavaara. Och just det, det är ju midsommar.

DAG 24: Hagel, likasinnad och skidstjärna

DAG 24: Jokkmokk - Gällivare 92 km
Gick upp 4:45 för att komma fram till Marcus Hellners fostringsort Gällivare lite tidigare. Efter det att jag åkt ett tag började det regna, ganska rejält. När det regnar så mycket är det svårt ta vilsamma pauser då det är dåligt med bra skydd längs vägarna. Det var helt enkelt bara att köra på. Efter vad som kändes som en evighet kom jag fram till vattenkraftsstaden Porjus. Där åt jag lunch och torkade själen.

På väg ut ur Porjus - som nu bjöd på uppehåll - blev jag omkörd av en tysk på cykel som hade cyklat i 3 veckor och var på väg till nordkap. Tredje personen jag stöter på som skall cykla dit, dessutom var se andra också tyskar. Vi språkade en stund, han hette Kristoff och skulle bo i Gällivare som jag. Efter en stund trampade han vidare. Trevligt att möta någon med liknande projekt.

Kort därefter hopade sig molnen igen och himlen kastade ur sig hagel i stora mängder. Så stora mängder att det bildade drivor länga vägkanterna. Skidor fram tänkte jag.

Dagen fortsatte sen med växelvis uppehåll och regn. Tur att det inte blåste så mycket och att temperaturen var relativt hög. Tackar mig själv för att jag bestämde mig för att packa med regnjackan, den var ovärderlig idag.

I Gällivare efter att jag mött resans andra rullskidåkare (naturligt pga riksidrottagymnasiet) så checkade jag in på hotellet som far min bjudit på. Jag duschade fort och inhandlade nya hörlurar och ett långt underställ på gallerian. Efter ärendena gick jag ner i hotellets restaurang och unnade mig en högrevsburgare. Något senare, tror ni inte att själva Marcus Hellner med familj kommer in och sätter sig ett bord bort. Star strucked.

DAG 23: Börjar se slutet

DAG 23: Kåbdalis - Jokkmokk 59 km
Kroppen har nog inte varit så sliten någon gång den här resan som den var imorse när jag gick upp. Tur att det var kort etapp.

För första gången börjar jag känna av att jag är nära slutet och att jag faktiskt längtar hem en smula. Farligt med sådana tankar men det tyder också på att det just är så att resan är på väg mot sitt slut. Jag har 5 rullskidetapper kvar på schemat innan jag måste snöra på mig skorna och löpa sista biten till Treriksröset.

Imorgon blir det långt ingen mot Gällivare 91km. Där väntar dock en gåva från min far. Nämligen en hotellnatt med tillhörande frukost. Ska blir riktigt fint!  

Passerade polcirkeln idag också!

DAG 22: Det drar ihop sig..

DAG 22: Arvidsjaur - Kåbdalis 95 km
Andra vasaloppslånga etappen i rad. Idag var första gången på de 3 veckor jag har varit ute jag kände att kroppen blev riktigt seg i slutet av etappen. Det kan eventuellt ha berott på dåligt vätskeintag kombinerat med salt mat.

Begav mig tidigt imorse med seg kropp efter gårdagens prövning från Aevidsjaur ut på den väg som kommer bli min följeslagare de närmaste dagarna. E45:an går nämligen ändå upp till finska gränsen, vart jag ämnar att ta mig.

Fika och Lunch intogs på sedvanligt manér på en P-ficka sittandes på ryggsäcken. Då det är dåligt med rastplatser och ställen att få sig något att äta på vägarna här i Norrland där det just så det har sett du de senaste dagarna. Rätt mysigt om det inte regnar.

I kåbdalis mötte jag upp med ägaren till boendet och han hade fixat två mål mat (middag +lunch ) inklusive andra förnödenheter inför morgondagen. Jag blev även bjuden på fyra stora bullar, supersnällt!

DAG 20: Lunch i busskur

DAG 20: Lycksele - Norsjö 73 km
Solen sken när jag lämnade in nyckeln och gled iväg på vägarna imorse. Jag stannade till efter några kilometer och skickade en hälsning till mor och Anders som har sin gemensamma 60 års-fest idag. Känns såklart tråkigt att inte kunna vara där och uppvakta de på plats.

Det började senare regna och jag stannade för lunch i en busskur medan det öste ner. Jag kämpade sedan vidare och kunde inte undgå att bli genomblöt.

Väl i Norsjö följde jag standardkonventionen att duscha och därefter handla. Blev på vägen upplyst på en av kommunbyggnaderna att första vasaloppasegraren kom från Norsjö nämligen Ernst Alm 1922 på den imponerande tiden 7:32.

Imorgon blir det vadaloppslång etapp igen med slutmål Arvidsjaur.