DAG 29: Slutetappen

Snipp snapp snut...

Ja då var denna saga slut. I skrivande stund sitter jag på bussen från Kilpisjärvi till Karesuvanto där jag sover i natt för att imorgon ta buss till Kiruna och därifrån nattåget hem.

Revelj 04:15. Efter nedpackning av diverse artiklar för en kortare fjälltur i min annars tomma ryggsäck satte jag 05:00 finsk tid av mot Sveriges nordligaste punkt. Då inte ett löpsteg tagits på 1 månad och dessförinnan varit oerhört sparsam med löpträningen pga skador så gick benen lite segt. Kan bero på monstret till etapp jag besteg igår och mindre sömn. Vandringsleden mot Treriksröset är väl utmärkt med orange-målade pinnar och är till en början en ganska stigande historia. Jag joggade lätt och varvade med rask gång i brantare och steniga partier. Efter någon kilometer kommer man upp på fjället vilket var en fin känsla. Renflockar, härlig luft och i det här fallet ganska bra löpförhållanden. Efter att etappens högsta punkt var nådd blev stigen både stenigare och blötare vilket gjorde det svårt att springa. När nästan alla höjdmeter man tagit uppåt var tagna nedåt möttes jag av ett staket, gränsen till Norge. Nu var det nära och snart var jag framme. Då sken solen upp och jag satte handen på punkten där Sverige, Finland och Norge möts, Sveriges nordligaste punkt och alltså mitt slutmål för denna resa. Jag begrundade omgivningarna som var helt fantastiska och speciellt dramatiska åt Norges håll. Efter att filosoferat, fikat, bytt strumpor, fått samtal från mor och förevigat ögonblicket ett tag så begav jag mig tillbaka. Skorna som var löparskor modell tunnare hade redan långt innan jag nått treriksröset blivit blöta. Det gjorde dock inte så mycket. 622 höm och 3h 20 min effektiv tid senare var jag tillbaka i Kilpis. Oj vad jobbigt det var! Krampkänning och lår stumma som trästockar. 

Jaha nu var det här äventyret över. Det ska bli skönt att vakna upp imorgon och inte behöva ge sig ut. Kanske kommer det kännas konstigt, kanske kommer jag sakna det? I vilket fall är jag nu i alla fall mycket nöjd över att ensam ha tagit mig från Sveriges ytterpunkter på 29 dagar. Att ha åkt ca 8 mil per dag i 28 dagar i sträck utan vila är något jag kommer kunna känna mig stolt över.

Vart i ligger svårigheterna att göra det här jag nu bara för några timmar sedan klarat av? Den fysiska utmaningen är förmodligen grunden. Men återigen så har nog den mentala utmaningen, i alla fall mest frekvent i resans inledning, varit lika tuff. Att inte veta vad som ska hända om 2 h eller om 10 dagar. Sen tillkommer utmaningen att alltid tacklas med alla problem själv. Visst kan man få stöd men du ska ändå göra det själv, alla timmar på vägen, det finns något oförlåtande i det, och en rejäl utmanining. Jag är annars en person som har oerhört lätt för att vara ensam och är därtill disciplinerad och jag har tidigare fått många bevis på att jag inte viker mig. Men alla har ju en gräns och jag var nog närmare min än vad jag någonsin kommit tidigare och kanske någonsin kommer komma.

DAG 28: Resans längsta etapp

Fokuserat och med nästan cermoniell dignitet förberedde jag mig imorse för min sista etapp på rullskidor och även resans längsta etapp. Prognosen så regn, hela dagen.

Jag startade med planen att ta det lugnt och inte tänka så mycket. Efter att ha åkt in på väg 959 - vilket är Sveriges förmodligen kortaste väg - och därmed korsat gränsen till Finland gick jag på E8:an norrut. Regnet slutade ungefär när jag åkt halvvägs. Det tackade jag för och behövde endast utså mindre regnpartier resterande delen av vägen.

Skyltarna mot Kilpisjärvi visar avstånd med 10 km mellanrum vilket fick det att lite kännas som att åka ex vasaloppet. Med ca 15 km kvar kom en rejäl uppförsbacke som jag - då jag kände mig pigg - stakade frenetiskt uppför. Fick fina hälsningar från endel bilar uppför vägen. När det planat ut skedde det jag hade anat, nämligen att nu skulle det gå nerför. En skylt varnade för brant nedförsbacke så jag tog det säkra alternativet och gick ner. Inte värt att riskera livet såhär sista dagen, tänkte jag.

Handlade lite i Kilpis och fortsatte sen de ca 5km till mitt boende. Skönt att komma fram och inse att jag var färdig med rullskidåkningen och "endast" hade en 24 km löptur framför mig imorgon. Klockan stannade på 109 km. Ett värdigt avslut på mina rullskidetapper. Går upp i ottan imorgon för att springa till Treriksröset och därmed fullborda mitt äventyr!

DAG 25: Isande kallt

DAG 25: Gällivare - Svappavaara
F*n va tur jag har haft med vägarbeten. Ännu en gång så kollade jag på vägverkets hemsida och där stod att det skulle vara vägarbete ca 10 km av den sträcka jag skulle åka. Inget jag märkte av, förmodligen har de inte börjat ännu. Det tackar vi för!

Dagens tur blev ändå lite av en prövning. 3 grader och nordlig vind (dvs motvind i mitt fall och kall) gjorde att i princip alla de kläder jag hade med mig fick åka på. Jag kan inte riktigt bestämma mig om motvind eller regn är värst. Regn kan vara ok om det samtidigt är varmt. Motvind är vad det är. Idag gjorde den alltså förutom att sakta mitt tempo (eller snarare fick mig att slita mer för att hålla ungefär det jag brukar) också ett tillskott till kylan.

Jag har även gjort en iaktagalse. Den att from ungefär Kåbdalis så har spetsarna slitits mer än vanligt. Det har tidigare gått bra att åka 3h utan att slipa (även om jag gör det oftare än så) men nu behöver jag slipa efter ca 1.5 h. Min teori är att asfalten är hårdare, kanske är tjälen inte borta än så här högt upp?

Stannade i Lappesuando och åt. Bra mat!

Blev omkörd av tysken på cykel idag igen. Kul! Vi beklagade oss över vädret ett tag. Jag tror han är bättre rustad än jag av vad jag kunde se. Tyckte mig se handskar och stövlar i neopren. Smart.

Imorgon far jag till Lannavaara. Och just det, det är ju midsommar.

DAG 24: Hagel, likasinnad och skidstjärna

DAG 24: Jokkmokk - Gällivare 92 km
Gick upp 4:45 för att komma fram till Marcus Hellners fostringsort Gällivare lite tidigare. Efter det att jag åkt ett tag började det regna, ganska rejält. När det regnar så mycket är det svårt ta vilsamma pauser då det är dåligt med bra skydd längs vägarna. Det var helt enkelt bara att köra på. Efter vad som kändes som en evighet kom jag fram till vattenkraftsstaden Porjus. Där åt jag lunch och torkade själen.

På väg ut ur Porjus - som nu bjöd på uppehåll - blev jag omkörd av en tysk på cykel som hade cyklat i 3 veckor och var på väg till nordkap. Tredje personen jag stöter på som skall cykla dit, dessutom var se andra också tyskar. Vi språkade en stund, han hette Kristoff och skulle bo i Gällivare som jag. Efter en stund trampade han vidare. Trevligt att möta någon med liknande projekt.

Kort därefter hopade sig molnen igen och himlen kastade ur sig hagel i stora mängder. Så stora mängder att det bildade drivor länga vägkanterna. Skidor fram tänkte jag.

Dagen fortsatte sen med växelvis uppehåll och regn. Tur att det inte blåste så mycket och att temperaturen var relativt hög. Tackar mig själv för att jag bestämde mig för att packa med regnjackan, den var ovärderlig idag.

I Gällivare efter att jag mött resans andra rullskidåkare (naturligt pga riksidrottagymnasiet) så checkade jag in på hotellet som far min bjudit på. Jag duschade fort och inhandlade nya hörlurar och ett långt underställ på gallerian. Efter ärendena gick jag ner i hotellets restaurang och unnade mig en högrevsburgare. Något senare, tror ni inte att själva Marcus Hellner med familj kommer in och sätter sig ett bord bort. Star strucked.

DAG 23: Börjar se slutet

DAG 23: Kåbdalis - Jokkmokk 59 km
Kroppen har nog inte varit så sliten någon gång den här resan som den var imorse när jag gick upp. Tur att det var kort etapp.

För första gången börjar jag känna av att jag är nära slutet och att jag faktiskt längtar hem en smula. Farligt med sådana tankar men det tyder också på att det just är så att resan är på väg mot sitt slut. Jag har 5 rullskidetapper kvar på schemat innan jag måste snöra på mig skorna och löpa sista biten till Treriksröset.

Imorgon blir det långt ingen mot Gällivare 91km. Där väntar dock en gåva från min far. Nämligen en hotellnatt med tillhörande frukost. Ska blir riktigt fint!  

Passerade polcirkeln idag också!

DAG 22: Det drar ihop sig..

DAG 22: Arvidsjaur - Kåbdalis 95 km
Andra vasaloppslånga etappen i rad. Idag var första gången på de 3 veckor jag har varit ute jag kände att kroppen blev riktigt seg i slutet av etappen. Det kan eventuellt ha berott på dåligt vätskeintag kombinerat med salt mat.

Begav mig tidigt imorse med seg kropp efter gårdagens prövning från Aevidsjaur ut på den väg som kommer bli min följeslagare de närmaste dagarna. E45:an går nämligen ändå upp till finska gränsen, vart jag ämnar att ta mig.

Fika och Lunch intogs på sedvanligt manér på en P-ficka sittandes på ryggsäcken. Då det är dåligt med rastplatser och ställen att få sig något att äta på vägarna här i Norrland där det just så det har sett du de senaste dagarna. Rätt mysigt om det inte regnar.

I kåbdalis mötte jag upp med ägaren till boendet och han hade fixat två mål mat (middag +lunch ) inklusive andra förnödenheter inför morgondagen. Jag blev även bjuden på fyra stora bullar, supersnällt!

DAG 20: Lunch i busskur

DAG 20: Lycksele - Norsjö 73 km
Solen sken när jag lämnade in nyckeln och gled iväg på vägarna imorse. Jag stannade till efter några kilometer och skickade en hälsning till mor och Anders som har sin gemensamma 60 års-fest idag. Känns såklart tråkigt att inte kunna vara där och uppvakta de på plats.

Det började senare regna och jag stannade för lunch i en busskur medan det öste ner. Jag kämpade sedan vidare och kunde inte undgå att bli genomblöt.

Väl i Norsjö följde jag standardkonventionen att duscha och därefter handla. Blev på vägen upplyst på en av kommunbyggnaderna att första vasaloppasegraren kom från Norsjö nämligen Ernst Alm 1922 på den imponerande tiden 7:32.

Imorgon blir det vadaloppslång etapp igen med slutmål Arvidsjaur.

DAG 19

DAG 19: Åsele - Lycksele
Ett vasalopp stod på schemat när jag vaknade i morse. Det var kallt och lite fuktigt i rummet men kroppen kändes pigg. Boendet (nämner inget namn) i Åsele var kanske inte det bästa jag bott på. I alla fall inte det prisvärdaste. Har bott på boenden med dubbelt så bra standard men till halva priset flera gånger under den här resan. Aja det gick ju bra.

Har redan sedan jag började åka fruktat de etapper i Norrland där det inte finns något på vägen, utan bara skog. Idag var en av de etapper jag på förhand fasat lite för. Men med lite planering med medhavd mat och förstärkt fika och vätska så kändes dagen riktigt bra. Inte så ensamt jag trodde det skulle bli. Vädret hjälpte nog till en del. Stor hjälp har jag också av min familj och vänner som kontinuerligt ringer och kollar hur det går och pratar om lite vad som helst vilket gör att fokus tas från det eviga tuggandet. Ca 700 höm togs idag men på den långa sträckan så kändes det inte så farligt. 

När jag kom in i Lycksele förvånades jag över storleken på staden. Betydligt större än jag trott och större än de orter jag varit på de senaste dagarna. Väl på campingen som jag skulle bo på blev jag visad vart jag skulle bo och begav mig dit för inkvartering. Till skillnaden från den lilla hytt som jag bodde i igår så var det en fröjd att kliva in i ett rum med hotell-standard. Oerhört värdefullt efter en lång dag att få komma till något tryggt och fräscht och sedan bara få koncentrera sig på att vila utan förbehåll.

Vill också passa på att förtydliga en sak: Jag åker alltså på rullskidor med standardrullmotstånd (2:or) från Smygehuk och norrut med målet att nå Treriksröset på ungefär 30 dagar. Jag gör detta helt själv och jag har planerat det helt själv. Den sponsring jag har fått i form av utrustning och boende har jag också sökt själv.

Sträckan och tiden jag tänkt vara borta gör att jag i snitt måste tillryggalägga 7.5 mil om dagen. Det man slås av först är självklart den fysiska utmaningen detta kräver. Så tänkte jag med innan jag startade. Och visst är det jobbigt, det ska jag inte säga något om men jag känner kanske att den mentala utmaningen är större. Att inte riktigt veta vad som ska hända och att vara helt ensam i det man gör. Ensamheten har aldrig varit ett problem för mig tidigare men det blev tydligt när jag började åka att jag behövde mer kontakt med nära än vad jag trott och brukar ha. Inte hela tiden men moralen växlar mycket har jag märkt. Har dock lärt mig hantera det lite bättre nu än i början.

Nu ska jag äta upp påsen med naturgodis som blivit lite av en standard på resan.

DAG 17: Varm dag

DAG 17: Graninge - Junsele 91 km.
Ja idag blev det långt. Men det är bara å vänja sig för de långa etapperna blir något mer frekventa här i Norrland.

Käkade frukost imorse på Graningebyn vilket är ett äldreboende. Alla var supertrevliga och de skickade med mig både mackor och kaffe i ryggsäcken.

Efter att ha vikit av nordost på väg 87 och kört den ett tag landade jag i långsele och passade där på att köpa glass. Visste att dagen skulle bli lång så det gäller att äta där det går. Solen sken och landskapet uppvisade nästan Jurassic Park-liknande karaktär. Med  ökande skogskullar och djupa dalar med ringlande vatten.

I trakterna om Österås blev jag omkörd av en man på cykel som frågade om det var jag som hade åkt kring Viksjö föregående dag. Och det hade jag ju. Vi språkade ett tag och jag berättade om mitt äventyr och han om att han åkte vasaloppet och var elitaktiv friidrottare på 80-talet med några meriter från finkampen. Kul med lite sällskap! Tack Jan Johansson för det! Efter vägledning skiljdes vi åt. Jag följde sedan Ångermanälven och turistvägen som tyvärr (vilket Jan varnat mig för) hade lite sämre asfalt. Det var ändå skönt att slippa bilarna. Efter ett tag var jag fick tvungen att ta mig ut på stora vägen (väg 90) och precis vid korsningen passade jag på att äta min medhavda lunch i en skogsdunge. Maten gjorde mig rätt dåsig och moralen sjönk något. Det  är dock nära till Näsåker och då mitt vatten och fika  var slut åka jag in och fyllde på. Efter Näsåker blev vägen bättre och energin från lunchen kickade in vilket gjorde att de närmsta kilometrarna gick i ett hejdundrande tempo  (lite orutinerat så här i efterhand).

Dagen blev varm och slitig. När jag anlände i Junsele inkvarterade jag mig, köpte förnödenheter och middag inom loppet av 30 minuter. Nu är jag trött och ska försöka få mig lite vila innan morgondagens strapatser börjar.

DAG 16: Skid(t)-före

DAG 16: Timrå - Graninge
Kroppen var seg i morse men jag tröstade mig med att ingen nederbörd skulle falla och det verkade bli bra väder. Det gick segt länge ut ur Timrå och jag funderade på om de nybytta hjulen gjorde att det gick trögare. Jag tuggade i alla fall på i makligt tempo. Efter 35 km kom jag fram till enda tillgängliga matstoppet på etappen, nämligen Mat och Nostalgi i Viksjö. Valde en burgare och såg till min förtjusning att de hade Zingo. Som sann Pistvaktsfan fann jag det mycket nöjsamt, och god var den med! Drycken försvann snabbt medans jag för mig själv citerade: "Jag stal en Zingo!" "Stal du en Zingo?" "De va som fan!" "Ja jag stal en Zingo medan läsk och matbilen var här."

Efter lunch var det ca 4.5 mil till Graninge och fortare gick det inte nu. Det hade börjat bli varmt så jag rullade upp tightsen för lite ventilering. Kroppen kändes fortfarande det så tog ganska långa pauser i solen.

En insikt för dagen är att liksom vinterns olika fören bjuder sommaren och asfalten på olika motstånd. Tillsynes fin asfalt kan vara trög och mer skrovlig lättåkt. Med ca 15 km kvar blev kroppen vad det föreföll piggare. Så var såklart inte fallet utan asfalten hade ändrats. Trots motvind kunde jag härifrån öka rejält och kom tillslut till Graninge med en hygglig total snittfart.

Graninge friridscentrum som jag bor på verkar vara ett skidmecka på vintern och såg vimplar från bla Östersund biathlon i korridorerna. Nu har jag precis ätit och avnjuter nu en påse Gott och blandat tillsammans med en kopp kaffe och det oerhört extensiva kanalutbudet; landade på Crocodile Dundee.

DAG 15: Skogsbeklädda kullar och extra motion

DAG 15: Hassela - Timrå
SMHI hade utlovat regn precis hela dagen idag så jag preparerade packningen för just det. Några droppar föll under morgonen men sedan lyckades jag ha uppehåll från regn hela dagen. Skönt! Dagens etapp följde längs Sundsvallsvägen på fin asfalt till Sörfors. Där tog jag rast länga vägen. Kort efter rastlägret var upprättat swischade ett 30-tal ungdomar på cykel förbi med jämna mellanrum. Förmodligen någon form av skolaktivitet. Glad av att se lite folk på den annars rätt ensliga vägen tog jag upp jakten och kom ikapp flera stycken. Efter ett tag vek skolungdommarna av till vänster och jag till höger. Asfalten blev här lite sämre men det gjorde inget. Det börjar helt klart märkas att man är i Sundavallstrakten då vyer med skogsbeklädda kullar stundtals bredde ut sig och höjdmetrarna blivit svårräknade.

Efter en del tråklande genom Sundsvall som jag inte besökt på många år så var jag framme i Birsta. Här lämnade jag enligt överenskommelse in rullskidorna för byte utav bakdäck som blivit rejält slitna efter ca 160 mils rullande (användes innan avfärd). Medan grabbarna på Sport ringen med formel 1-lik snabbhet bytte däck passade jag på att äta något. Det blev en burgare ackompanjerad med en mjukglass på Burger King.

Efter lite korrigering utav de påsatta hjulen så rullade jag vidare. Kändes inte helt hundra med nya däck då det tar några mil innan de slits på ett sådant sätt att de passar min åkning. Får nog leva med lite onda fötter några dagar, men det är det värt.

Jag gick 8 km senare in i receptionen på Vivstatjärns Camping och installerade mig  på rummet. Stort tack för sponsringen av boendet och vägledningen av vägen!

Begav mig sedan för att handla och insåg efter jag gått 1.5 km till butiken, handlat allting och ställt mig i kassan att jag glömt plånboken. Var bara att gå tillbaka. 6 km gång var kanske inte det jag behövde, men men.

Unnade mig en genom hela mitt liv trogen vän: Kalle Anka och co.

DAG 14: En försmak på vildmark

DAG 14: Delsbo - Hassela

Jag hälsade imorse av det tyska paret som bodde i det andra av de två rummen som konditoriet erbjöd till uthyres. De hade cyklat ändå från Hamburg! Och skulle vidare via Sverigeleden upp i Norge.

Etappen mot Hassela bjöd på ganska dålig asfalt och rejäla backar. Svårt att släppa på i nerförslöporna när vägen är fylld av hål. Vägen var annars lågtrafikerad och kändes verkligen enslig. Det blev nästan lite ensamt. Det är väll dock bara att vänja sig då många etapper högre upp kommer vara vildmark och endast vildmark.

DAG 13: "En sån da'"

"En sån da, en sån där helcrazy da. En sån där dag man minns och kommer ihåg, otäck me. Vad va det hon sa stochan? Värsta rejvpartyt." För att felcitera Pistvakt rätt.

Ja idag har det varit lite mer äventyr än vad det hittils bjudits på. Jag begav mig imorse från STF Edsbyn efter en frukost som ägaren bjöd på och med planen att ta mig till Järvsö istället för Delsbo som var ursprungsplanen. Likväl sitter jag nu här i Delsbo, inte på det vandrarhem jag bokat utan ett annat. Vad hände? Jo efter ca 1.5 h skidande från Edsbyn övergick den asfaltsbeklädda vägen till hårdare ler/grus-väg. Detta helt i enlighet med mina efterforskningar, så länge allt lugnt. Vägen var bra så jag fortsatte staka och behövde inte ta av mig rullskidorna och gå. Grusvägen löpte över böljande landskap totalt 11 km. När jag nådde slutet utav grusvägen skulle vägen övergå i asfaltsväg igen enligt Google Maps och fysisk karta. Istället möttes jag av en stor röd skylt från vägverket och modet sjönk. Längre bort kunde via en annan skylt avläsa vägarbete 0.2-19 km. Jag bortom skylten ut på vägen som bestod rejält grus och alltså inte på rimligt vis farbart på rullskidor. Jag satte mig i det tilltagande regnet och åt en smula och begrundade min situation. Efter en del resonerande insåg jag att jag inte heller skulle kunna gå sträckan (med mitt felande knä och dåliga skor). Efter lite tråklande möttes jag efter att ha ringt några samtal upp utav personal på Harsagården efter 1h promenad med skidorna på ryggen. De återstående 14 km till Järvsö avverkades således medelst bil. En smutta skamsen över att behöva tillta denna hjälp bestämde jag mig efter en underbar lunch inne i Järvsö att inte övernatta där utan att ta mig till allas vår nationalklenod Jörgen Brinks hemort Delsbo. Efter att ha kontrollerat med lokalbefolkningen att den tilltänkta vägen till Delsbo var alltigenom asfalterad begav jag mig ut på den beryktade Kalvstigen.

Regnet hade växlat fram och tillbaka under dagen men tilltog rejält från det att jag lämnade Järvsö. Kalvstigen bjöd på höjdmeter nog för en mindre bergsbestigning och med stigande altitud sjönk mitt mod proportionerligt. Efter många kullar och krön och ett nu väl tilltaget skyfall blev jag både rejält kall och trött. Efter 2h i denna verklighet skymtade jag något. En skylt som liksom med änglasken förkunnade texten B&B. Det fanns inte mycket tvekan. Jag attack-installerade mig kastade mig in i duschen och blev där stående i 45 minuter medans känseln i fingrarna kom tillbaka. Inte där jag tänkte hamna idag, inte ens om jag tänkt hamna här då jag bokat ett annat vandrarhem utanför Delsbo. Men men, nöden har ingen lag. Slutet gott, allting gott. Nu sitter jag här på B&B:t som också är ett konditori efter en måltid bestående av ägg och bacon, förtjust precis sett klart på Ice Age och begrundar mina metrologiska erfarenheter och hur de kan komma att påverka den fortsatta resan.

DAG 12: En lugn dag i studenttider

DAG 12: Svabensverk - Edsbyn

Förmodligen resans kortaste etapp räknat 43 km till Edsbyn och ytterligare ca 5 km till vandrarhemmet i Ovanåker. Lämnade Svabensverk som ju ligger precis på gränsen mellan Dalarna och Gävleborgs län efter en fin frukost anordnas av ägarna på Pankakshuset i Svabensverk. Vägen fram till jag skulle svänga av mot Edsbyn var till en början rejält backig och det späddes på med en ganska dålig asfalt. Eftersom etappen var så kort hade jag endast provianterst för fika som jag åt efter jag svängt in mot Edsbyn och endast hade ca 1 h åkning kvar in till byn. Väl i Edsbyn möttes jag av frågande gymnasister och glada hejarop. Såklart, de är ju studenttider. Något man lätt glömmer när man håller på med verklighetsfrånvända aktiviteter som att åka rullskidor genom hela Sverige. Åt en gemytlig lunch på ett lunchrestaurang som ägdes av Pingstkyrkan varefter jag handlade på coop och köpte med mig en kebab med bröd som kvällsmat. Dagen spenderades sedan i horisontellt läge på vandrarhemmet efter en del språkande om min färdväg med vandrarhemsägaren.

DAG 11: Vaknade i cellen

DAG 11: Falun - Svabensverk

Vaknade i fängelsecellen med ganska mör kropp trots den långa vilan och väl tilltagna kaloriintaget dagen innan (kanske just därför?). Gårdagens ca 80 km, sidovind och ganska höga tempo spelade nu ut sin roll. Inget att snacka om utan jag kom iväg i vanlig ordning ca 8.30 och siktade på väg 50 som skulle bli följeslagare denna dag. Kort etapp idag (60 km) och ännu kortare imorgon. Stannade i Eneviken och åt en burgare innan jag fortsatte. Jag hade provianterat ganska rejält då Svabensverk inte bjuder på några matbutiker och etappen därpå mot Edsbyn också är ganska öde.

DAG 10: "Det är i motvind drakarna lyfter"

DAG 10: Norberg - Falun

Ingen vacker dag i Benjamin Lembkes liv. Jag steg upp tidigare än vanligt för att hinna slippa undan vad prognosen förkunnade som spöregn. Hann med en titt på Norbergs vinterstadion som besökts vintertid. Efter någon timmes stakande fikade jag och köpte glass i Hedemora. Vid den tidpunkten hade vinden börjat blåsa rejält. En titt på SMHI-appen gav mig informationen att det skulle blåsa upp mot 19 m/s! Trots slitsam sidovind var jag glad att den inte blåste helt mot mig. Lägsta moralen hittils  infann sig snart och det blev plötsligt tydligt att jag inte längre hade brorsan att snacka med. Färden gick dock vidare och väl inne i Falun och ändå framme vid vandrarhemmet så kom regnet. Blev på plats inspärrad på Falu Fängelse med tillåtelse att proviantera pizza och diverse matvaror i syfte att hela och glömma. Den sena eftermiddagen kunde sen spenderas i cellen tittandes på Sagan om konungens återkomst på mobilen!

Citat: Mikiver Intersport Köping 

DAG 9

DAG 9: Köping - Norberg
Fjärde och sista etappen som bror min var min följeslagare. Det har gått superfort och varit skönt att kunna språka med någon, eller bara ha någon tyst nära sig. Vi lämnade Köping och det kändes konstigt att åka därifrån igen. Kanske skulle jag om jag planerat annorlunda undvikit just Köping. Det var just en svår dag också då jag visste att brorsan skulle lämna mig på kvällen. Det var bara att njuta så länge det gick!

I bekanta landskap där jag åkt många mil rullskidor tidigare forsade vi fram i behagligt men snabbt tempo. Vi följde stora och lilla svans östra strand via Solmyra och kom snabbt fram till Färna. Stakningen gick så lätt att vi hamnade i Fagersta innan vi tog lunch (efter en glass på macken i Fagersta-korset). Vi köpte färdiga mackor och en hel låda svenska jordgubbar som smakade superbt!

Väl i Norberg hann vi med en snabb kaffe innan det var dags för bror att färdas mot huvudstaden för andra åtaganden. Alla kan inte liksom löst folk driva omkring på Sveriges vägar hela veckorna!

Efter avsked handlade jag på Coop, inspekterade starten till Engelbrektsloppet som var något mindre snöbeklädd än jag mindes den. Därefter stakade jag de sista kilometrarna till vandrarhemmet Gruvbyn där jag bodde ensam i en liten stuga med två bäddar (vilket jag tror var de enda sovplatserna de hade). Imorgon beger jag mig ut ur Västmanland och beträder återigen relativt okänd mark: Dalarna och Falun.

DAG 8: Snabbaste etappen?

DAG 8: Örebro - Köping
Dagen kunde inte börja bättre. Vi fick ner till frukostbuffén och tog för oss av godsakerna. Kändes grymt att få äta en ordentlig frukost. Ägg, bacon, musli av alla dess slag, färskpressad juice och toppen över i:t vofflor med grädde och nutella!

Det var lätt att ta sig ut ur Örebro och snart höll i hög marshfart med riktning mot vår hemstad Köping. Tempot var högt och ansträngningen låg. Har gått fort sedan bror anslöt (tur med vind och asfalt eller något annat?) och snart var vi Görlunda där de tydligen gör glass, så där stannade vi och fikade och åt glass.

Kort efter Götlunda började lokalsinnet poppa in och igenkönningen var stor. I Arboga inhandlade vi en lättare lunch som vi tänkte kunde ätas på vägen. Efter att ha kört förbi Arbogabacken som jag återkommande tränar i så kom vi in på vägen mellan arboga och valskog som de måste ha asfalterat väldigt nyligen. Med vinden i ryggen så höll vi nog det snabbaste medeltempot på 10 km hittils på min resa, trots endast plan väg. I valskog åt vi nöjt av den medhavda lunchen och var snart framme i Köping. Väl där duschade och vårdade vi oss med de faciliteter som fanns och satt snart i solen med en kall öl i handen, nöjda med att vara framme så tidigt.

På kvällen samlades hela familjen för en måltid. Det var fint att se de allesammans. Det var samtidigt svårt att njuta då jag visste att vi skulle åka morgonen därpå.

Innan jag fick lägga mig i "pojkrummet" i min egna säng så passade jag på att föra över lite film och serier till mobilen som jag förmodligen kommer uppskatta senare på resan. Jag läste självklart en Kalle Anka och co innan jag somnade.

DAG 7

Hargebaden - Örebro. Andra dagen med bror. Dagen gick mestadels på lågt trafikerade vägar. I Kumla planerade vi för lunch och satte oss på en restaurang i centrum. Vi är trötta och jag tittar ut genom fönstret. Ett välbekant ansikte uppenbarar sig. Jag förstår inte direkt att det faktiskt är Far och Lotta som går emot restaurangen som vi sitter på. De har alltså via den app som jag använder  - så familj och vänner kan hålla koll på vart jag är - följt efter oss för att överraska med fika! Vilken succe! Kul att se de, om smått lite overkligt. Vi drack kaffe och åt bullar på några bänkar i Kumla och pratade om sånt vi brukar prata om när vi ses. Det kändes lite lustigt.

Passade på att lägga ur två saker jag efter 8 dagar bedömt som onödiga, en av de kanske lite onödigare än den andra: En bok i Flervariabelanalys. Ja ibland tänker man inte riktigt klart. Och ett liggunderlag.

Vi tog avsked och begav oss mot Örebro med vetskapen om att vi skulle ses i Köping igen dagen därpå. När vi närmade oss Örebro och vägvalen blev fler så mötte vi på en ung man på cykel. Han erbjöd sig att guida oss till hotellet. Vi lät oss övertalas och hängde på cyklisten som talade oavbrutet under färden om olika helt otroliga äventyr som han själv hade gjort. Väl på Eurostop checkade vi in och åt sedan sushi medan vi slappade framför TV:n. Oerhört skönt!

(Skriven i efterhand): 2017-08-11

DAG 6

Dag 6 på min resa och nu var det dags att möta upp med bror! Planen var först att ta sig via Linköping och Katrineholm för att sedan komma till Köping. Vi insåg att vägen mellan Linköping och Katrineholm var 2+1 med liten väggren. Vi sökte alternativ och beslöt oss tillslut för att åka via motala och örebro. Vägen blev till och med kortare än orginalvägen.

Jag startade dagen i Ödeshög och i början bjöd den på väg med ganska höga hastigheter och liten väggren vilket var sådär. Humöret idag var på topp då jag visste att jag skulle träffa brorsan senare. I motala på Subway hade jag alltså följe av bror och vi styrde skutan mot Hargebadens camping!

(Skriven i efterhand): 2017-08-11

En summering

Vilka dagar. Det började i söndags, i tidig morgon med avvinkning medelst vit näsduk i hallen av mor. Far skjutsade mig till Stockholm och gav mig därmed ytterligare någon timme i sällskap. Efter adjö och lovord om hård march och okrökt rygg satte jag mig på tåget mot Hässleholm. I Hässleholm bytte jag sedan till buss till Lund och därefter ytterligare en tågresa följt av buss tills jag tillslut var framme i Smygehuk.

Dagen därpå kom första etappen och det som förvånade mig mest var hur tung ryggsäcken var (dum som jag är har jag inte tränat alls med den säcken). Aja, jag körde vidare och vädret hade uppehåll från regn vilket gjorde morgonen till en behaglig tur men med mycket tittande på kartan. Sedermera lyckades jag komma fram till en väg som var större än planerat = jag fick vända. När jag kommit till Lund som var mitt planerade lunch-ställe så hade jag redan åkt 64 km. Ingen skön känsla då jag visste att jag hade 45 km kvar till vandrarhemmet. Ut från Lund fick jag draghjälp av två starka guttar (Viktor och Andreas) där tempot kanske blev lite väl högt med tanke på distansen som skulle tillryggaläggas av totalt under dagen. Men men, det var i alla fall kul med sällskap. De avvek sedan, ungefär 2 mil från Lund. Vandrarhemmet som var Klåveröds vandrarhem och café låg  bevisligen på en "höjd" vilket gjorde att jag fick närmast ta fram klättermjölet och friklättra sista biten som bjöd på närmare 100 höm de sista 4 km. Sliten på gränsen till slutkörd och tankar om att ge upp redan efter första dagen slängde jag i mig hälften av den frukost vandrarhemmet så vänligt lagt fram till mig till morgonen därpå (då ingen matbutik eller restaurang fanns att hitta på mils avstånd) och somnade sedan med snurrande huvud.

Kroppen kändes konstigt nog relativt bra efter de 11 milen som gjorts dagen innan och jag ställde mig på skidorna morgonen därpå för att bege mig till Strömsnäsbruk som var nästa mål.

Om vi snabbspolar lite så har dagarna sedan dess sett annorlunda ut och varit betydligt  behagligare än skräcken från den första etappen. I skrivande stund ligger jag i sängen på STF Ödeshög och blickar ömsom ut genom fönstret och på mobilen. Imorgon skall jag möta brorsan i Motala och får följe ändå till Norberg vilket känns fantastiskt bra. Fortsättning följer....

DAG 4

DAG 4: Huskvarna - Ödeshög

De som har åkt Vätternrundan vet att utförslöporna ner till Huskvarna och Jönköping går undan rejält! Motsatt effekt gäller då man åker åt andra hållet. Fina vidder utöver Vättern och ihållande stigning länge var det som präglade första delen av dagens etapp. Väl i Gränna var ett stopp givet och till lunch blev det blodpudding med stekt potatis och lingon, fint! Tvungen kände jag mig också att köpa ett par stavar polagrisar, vilket jag tänkte skulle kunna komma väl till pass senare. Efter Gränna flackade terrängen ut och vips var jag i Östergörland! Där jag bor i vanliga fall. Konstig känsla av att det på relativ kort tid går att ta sig så långa sträckor. I Linköping känns Skåne och Smygehuk väldigt långt borta.

Hej!

Under juni månad 2017 kommer ett mycket ovanligt lopp att gå utav stapeln.

Start: kl 07.00 Smygehuk för alla tävlingsklasser. Inget upprop, kom i tid.

Bana: En lätt kuperad bana på ca 2400 km, ej sling- eller varvbana, samma för alla klasser.

OBS OBS: Långsammare åkare håller till höger.

Vätska: Sporadiskt utplaserat med möjlighet att dricka ca var 3:e timme. I sämsta fall var 6:e timme.

Mål: Treriksröset
Teknik: Klassiskt, inga stakfria zoner. Kontrollanter kan komma att utföra stickprover.
Vallning: Orelevant

Stopptider: Treriksröset, 30 dygn.

Tävlingsjury: Benjamin Lembke

Tävlingsorganisation: l3mbke@gmail.com, 0706394109.

Uppdatering 2017-04-06: Loppet fulltäcknat, inga platser finns kvar för efteranmälan!

Startlista: https://drive.google.com/open?id=0B8AzkcRYr9qaTlVsMU55ejd2UG8

Välkommen!