Fokuserat och med nästan cermoniell dignitet förberedde jag mig imorse för min sista etapp på rullskidor och även resans längsta etapp. Prognosen så regn, hela dagen.
Jag startade med planen att ta det lugnt och inte tänka så mycket. Efter att ha åkt in på väg 959 - vilket är Sveriges förmodligen kortaste väg - och därmed korsat gränsen till Finland gick jag på E8:an norrut. Regnet slutade ungefär när jag åkt halvvägs. Det tackade jag för och behövde endast utså mindre regnpartier resterande delen av vägen.
Skyltarna mot Kilpisjärvi visar avstånd med 10 km mellanrum vilket fick det att lite kännas som att åka ex vasaloppet. Med ca 15 km kvar kom en rejäl uppförsbacke som jag - då jag kände mig pigg - stakade frenetiskt uppför. Fick fina hälsningar från endel bilar uppför vägen. När det planat ut skedde det jag hade anat, nämligen att nu skulle det gå nerför. En skylt varnade för brant nedförsbacke så jag tog det säkra alternativet och gick ner. Inte värt att riskera livet såhär sista dagen, tänkte jag.
Handlade lite i Kilpis och fortsatte sen de ca 5km till mitt boende. Skönt att komma fram och inse att jag var färdig med rullskidåkningen och "endast" hade en 24 km löptur framför mig imorgon. Klockan stannade på 109 km. Ett värdigt avslut på mina rullskidetapper. Går upp i ottan imorgon för att springa till Treriksröset och därmed fullborda mitt äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar