"En sån da, en sån där helcrazy da. En sån där dag man minns och kommer ihåg, otäck me. Vad va det hon sa stochan? Värsta rejvpartyt." För att felcitera Pistvakt rätt.
Ja idag har det varit lite mer äventyr än vad det hittils bjudits på. Jag begav mig imorse från STF Edsbyn efter en frukost som ägaren bjöd på och med planen att ta mig till Järvsö istället för Delsbo som var ursprungsplanen. Likväl sitter jag nu här i Delsbo, inte på det vandrarhem jag bokat utan ett annat. Vad hände? Jo efter ca 1.5 h skidande från Edsbyn övergick den asfaltsbeklädda vägen till hårdare ler/grus-väg. Detta helt i enlighet med mina efterforskningar, så länge allt lugnt. Vägen var bra så jag fortsatte staka och behövde inte ta av mig rullskidorna och gå. Grusvägen löpte över böljande landskap totalt 11 km. När jag nådde slutet utav grusvägen skulle vägen övergå i asfaltsväg igen enligt Google Maps och fysisk karta. Istället möttes jag av en stor röd skylt från vägverket och modet sjönk. Längre bort kunde via en annan skylt avläsa vägarbete 0.2-19 km. Jag bortom skylten ut på vägen som bestod rejält grus och alltså inte på rimligt vis farbart på rullskidor. Jag satte mig i det tilltagande regnet och åt en smula och begrundade min situation. Efter en del resonerande insåg jag att jag inte heller skulle kunna gå sträckan (med mitt felande knä och dåliga skor). Efter lite tråklande möttes jag efter att ha ringt några samtal upp utav personal på Harsagården efter 1h promenad med skidorna på ryggen. De återstående 14 km till Järvsö avverkades således medelst bil. En smutta skamsen över att behöva tillta denna hjälp bestämde jag mig efter en underbar lunch inne i Järvsö att inte övernatta där utan att ta mig till allas vår nationalklenod Jörgen Brinks hemort Delsbo. Efter att ha kontrollerat med lokalbefolkningen att den tilltänkta vägen till Delsbo var alltigenom asfalterad begav jag mig ut på den beryktade Kalvstigen.
Regnet hade växlat fram och tillbaka under dagen men tilltog rejält från det att jag lämnade Järvsö. Kalvstigen bjöd på höjdmeter nog för en mindre bergsbestigning och med stigande altitud sjönk mitt mod proportionerligt. Efter många kullar och krön och ett nu väl tilltaget skyfall blev jag både rejält kall och trött. Efter 2h i denna verklighet skymtade jag något. En skylt som liksom med änglasken förkunnade texten B&B. Det fanns inte mycket tvekan. Jag attack-installerade mig kastade mig in i duschen och blev där stående i 45 minuter medans känseln i fingrarna kom tillbaka. Inte där jag tänkte hamna idag, inte ens om jag tänkt hamna här då jag bokat ett annat vandrarhem utanför Delsbo. Men men, nöden har ingen lag. Slutet gott, allting gott. Nu sitter jag här på B&B:t som också är ett konditori efter en måltid bestående av ägg och bacon, förtjust precis sett klart på Ice Age och begrundar mina metrologiska erfarenheter och hur de kan komma att påverka den fortsatta resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar